I juli 2018 kan marknaden för smslån och andra krediter på små belopp ritas om totalt. Vid det datumet kommer nämligen en lång rad nya regler i konsumentkreditlagen att börja gälla. En del regler kommer att handla om räntetak, andra om kostnadstak. Grundidén är att minska risken för att smålån och -krediter leder till överskuldsättning för medborgarna.
Statlig utredning nu ute på remiss
Våren 2015 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att ta fram ett förslag på olika åtgärder för att minska överskuldsättning bland dem som begagnar sig av så kallade ”högkostnadskrediter”, däribland smslån. Uppdraget var konstruerat med relativt specificerade frågeställningar kring hur en mer ansvarsfull marknad för konsumentkrediter skulle kunna åstadkommas.
Den statlige utredaren Johan Löfstrand presenterade i mitten av oktober sitt betänkande Stärkt konsumentskydd på marknaden för högkostnadskrediter (SOU 2016:68) och nu kommer betänkandet att gå ut på remissrundor under 2016 och 2017.
Kostnadstak och räntetak
Utredaren föreslår i sitt betänkande att reglerna för vad man kallar för högkostnadskrediter – krediter med effektiv ränta som ligger på över 30% procentenheter över referensräntan i räntelagen – ska skärpas rejält. Enligt betänkandet är kostnadstak och räntetak två verktyg för att minska riskerna för överskuldsättning.
Vad gäller kostnadstak föreslår utredaren att låntagaren inte ska behöva betala mer än 100% av det lånade beloppet i räntor och avgifter. Ett lån på 5000 kr därmed aldrig få kosta mer än 5000 kr. I kostnaden för lånet ska alla avgifter och räntor (även inkasso och dröjsmålsränta) räknas in.
När det gäller räntetak föreslår utredaren att maximal ränta för ett smslån/snabblån ska vara 40 procentenheter över referensräntan. Om referensräntan är 0%, vilket den är i nuläget, får räntan för lånet alltså inte överstiga 40%. Jämför vi med hur situationen är idag är det en mängd långivare som kommer att behöva justera priserna nedåt.
Andra regler i konsumentkreditlagen
Räntetak och kostnadstak är bara två av de verktyg utredaren föreslår ska införas i konsumentkreditlagen. Andra förslag handlar om ökad tydlighet i marknadsföring, att begränsa möjligheterna till att förlänga återbetalningstid och att begreppet ”kvar att leva på” ska få en större vikt i kreditkontrollen. Sistnämnda innebär i korthet att långivarna kommer att behöva skärpa kraven på inkomst.
Konsumentverket ska precisera lagstiftningen
Utredaren har i sitt betänkande presenterat en ram för en tuffare reglering kring konsumentkrediter. Det finns en hel del luckor att täta och det blir myndigheten Konsumentverkets uppgift att skapa riktlinjer och preciseringar kring lagstiftningen, precis så som verket har gjort när det gäller till exempel god kreditgivningssed.